Kärt barn lär ju ha många namn eller vad sägs om en orkidé som ömsom kallas "Himalayas drottning" ömsom "Snödrottningen". Som namnet antyder växer den på Himalayas bergsluttningar där den trivs i klippskrevor och uppe i träd. Som jag i tidigare bloginlägg berättat så var det den första orkidéen som jag tog under mina vingars beskydd efter ett Madeira-besök 1996. Ganska snart lyckades jag dock vattna ihjäl den så den hamnade på komposten; så var det med dom beskyddande vingarna!. Förra vintern köpte jag dock ett exemplar på Orchidéhuset samt några stycken överblommade godingar på Blomsterlandet. Efter att ställt ut dom på grönbete under sommaren så har dom nu helt plötsligt börjat blomma. I mitt tycke så är det den läckraste av orkidéer! Att den doftar litet svagt är inte heller helt fel. Bara namnet "Snödrottingorkidé" säger det mesta...
Kul att läsa om din snödrottning. För mig blommar den varje år i mars. Det är ju så fantastiskt att den kan ge så mycket blomning efter ett helt år utan blommor. Min får stå ute på sommaren. Sköter den knappast som jag borde men den belönar mig ändå med blommor varje år. I år var det rekord med 13 stjälkar. Min planta blir nog 50 år snart. Den bara sväller och sväller i storlek trots minimal skötsel. Tacksam planta om den får stå skuggigt ute på sommaren och svalt på vintern.
SvaraRadera