Grådö vs. Mårbacka

Mårbackapelargon...

...kanske den bästa av pelargoner...

Mårbacka vs. Grådö...

Som vanligt trivs Mårbackapelargonerna förträffligt sommarstugans uterum. Förr - "på den gamla goda tiden" övervintrade jag mina pelargoner i Stadsträdgården, numera får dom vackert försöka överleva i en kylig och mörkt rum i sommarstugan. Men vad gör det - dom tycks ta det hela med ro och kommer snällt tillbaka och blommar gladeligen ändå! Samma sak gäller för "Stadt Bern" som snällt övervintrade men först nu börjar blomma som bäst - kanske av den anledningen att den får bida sin tid utomhus i sommar...

Favoriter på täppan

Röd solhatt/rudbeckia (Echinacea purpurea "Magnus")

Röd perukbuske (Cotinus coggygria)

Tyvärr var årets variant utan blomvippor!

 

Kompis med daglilja och rosenflockel.

Hemma i den egna lilla radhustäppan har jag ett par favoriter som är värda att lyfta fram - perukbusken och den röda solhatten! Perukbuske (Cotinus coggygria) och då den rödblommiga varianten är en riktig goding i mitt tycke. Namnet kommer av blomvipporna som kommer i juli  - om man har tur! Mitt exemplar har den fula ovanan att frysa ner var och varannan vinter och då uteblir blomningen tyvärr. Har man turen att bo i växtzon I - III och har den i full sol så kan den bli uppmot 2 - 3 meter! Den röda solhatten (Echinacea purpurea) är en av sensommarens absoluta favoriter inte bara av mej utan också av humlor och fjärilar! Kallas också för röd rudbeckia, blir uppemot en meter hög och blommar nu i augusti/september. Varianten "Magnus" blev för övrigt vald till årets perenn 1998.

Japanska lyktor

Japansk Lykta (Physalis alkekengi)

..med busklikt växtsätt...
 

... liknar potatisblomman - som mycket riktigt är en nära släkting...

...och lyser upp i rabatten nu på höstkanten!

Som ett minne från gången tid dyker den upp där i rabatten på sensommaren/höstkanten. Kommer ihåg torkade buketter med Japanska lyktor i var och vartannat hem när jag var liten. "Mina" exemplar hittar jag på vägen upp till Djäkneberget i Västerås. Japansk lykta (Physalis alkekengi) tillhör familjen potatisväxter, kommer ursprungligen från Asien och som namnet antyder: Japan. Den är flerårig, härdig upp till zon VII, blir upp till 60 cm hög och trivs bäst i full sol.

Lin - Hälsinglands landskapsblomma

Lin (Linum usitatissimum)

Hälsinglands landskapsblomma

"Nu ska vi skörda linet idag, häckla det väl och spinna det bra."

Hälsinglands landskapsblomma är lin (Linum usitatissimum) - m a o inte så konstigt att jag tar det till mitt hjärta - hälsing som jag är! Lin som var tidigare en av våra viktigaste kulturväxter odlas inte längre i någon större utsträckning i vårt land. När jag flyttade från Hudiksvall och Hälsingland -78 så fick jag en avskedspresent av mina arbetskamrater; en tennvas med  linblommor och hälsingebockar - detta kallas nostalgi om det var någon som undrade... Lin finns naturligtvis representerat i Västerås Botaniska Trädgård!

Kärleksört och fransgentiana

Kärleksört (Sedum telephium-hybrid "Matrona") "Årets perenn" år 2000!

Små rosa finfina blommor...

...och ett rödbrunaktigt bladverk.

Fransgentiana (Gentiana lagodechiana)

...humlornas vän.

...I Västerås Botaniska finns en ruta där man kan kika på några av de perenner som blivit utsedda till "Årets perenn". Kärleksörten  (Sedum telephium-hybrid"Matrona") är den rödbrunbladiga varianten av kärleksört som är  "robust och torktålig", "utmärkt i kruka",  "skapar kontrast" och är "utmärkt till snitt och torkning" allt enligt "Perennagruppen", samt tilldelad utmärkelsen "Årets perenn" år 2000!  Namnet kärleksört kommer av att den "ansetts kunna sia om kärleksangelägenheter". "Genom att hänga upp två stånd av kärlesört under taket och se i vilken riktning de växer kan man få svar på sina amorösa undringar" enligt C.F.Nyman (1868)! En annan liten goding i perennernas fantastiska värld är Fransgentiana (Gentiana lagodechiana), den blommar nu i augusti/september och passar kanske bäst i stenpartiet med sitt tuvbildande låga ( ca 10 cm) växtsätt!

Bolltistlar och axveronica

Bolltistel (Echinops bannaticus)

Humlornas favorit...

Axveronika (Veronica spicata "Rotfuchs)

Stenpartiväxt...som sagt.

Årets perenn 2012 - Bolltistel (Echinops bannaticus) är en anspråkslös och sensommarblommande favorit i mitt tycke. Den blå bolltisteln är bra både som snittblomma och till eternell dessutom är det humlornas favorit. En annan liten "goding" är den lilla axveronikan (Veronica spicata "Rotfuchs") som är en lämplig stenpartiväxt som blir runt 30 cm hög.

Gullvippor och pärleterneller

Gullvippa (Cacalia tangutica)

Gullvippan - både gullig och vippande...

Pärleternell (Anaphalis margaritacea)...

...blommar långt in på hösten!

Sommarens sista darrande andetag - eller det kanske är nu den kommer! En titt in till "Botan" resulterade i några nya botaniska upptäckter! Vad sägs om Gullvippa (Cacalia tangutica) som kan bli uppemot en och en halv meter hög och ser bra mycket trevligare ut än gullris (Solidago)i mitt tycke. Alldeles i närheten växer en Pärleternell (Anaphalis margaritacea) som är en trevlig busklik liten perenn (30 - 60 cm hög)som blommar långt in på hösten.

Tre trallande rosor i "Botan"

"Ingrid Bergman" - med sammetskänsla...

"Peer Gynt"

"Amber Queen"

Ikväll är det dax för säsongens sista "Allsång på Skansen" - sommaren är snart ett minne blott! I Västerås Botaniska trädgård men anor från 1500-talet spirar det dock fortfarande i rabatterna. "Once up on a time" - en sommar i början av 80-talet jobbade jag här några veckor. Kanske det är just därför som jag gång på gång återkommer till denna lilla pärla som ligger inklämd mellan domkyrkan, stadsbiblioteket och Rudbeckianska skolan här i Västerås...

Skönheter i "Botan"...

"Alexander"

"Graham Thomas"

"Peace"

"Etude"

Dagens lilla blogg får bli några "left overs" (rester) från de två senaste veckornas nedslag i Västerås Botaniska trädgård - i vardagstal också kallad "Botan". Som vi alla vet är rester inte något vi ska förakta - allrahelst som det handlar om rosor! Och inte vilka rosor som helst - vad sägs om; Alexander, Graham Thomas, Peace och Etude...riktiga skönheter!

Äkta stormhatt

Äkta stromhatt (Aconitum napellus)

Familjen äkta stormhatt...

...innanför "Botan´s" murar...

...med hjälmlika blommor...

...i förmiddagens motljus.

"Äkta stormhatt (Aconitum napellus) är lätt att känna igen på de stora blå blommorna  med brett hjälmlikt hylleblad" enligt "den virituella floran". Den blommar mellan juli -  september och blir mellan 80 - 130 cm hög. Stormhatten har också kallats för "den giftigaste växten i Europa" då den innehåller aconitin som är ett av världens starkaste nervgifter.

Cikoria

En fluga gör ingen cikoria...

Hej hopp - blomma och knopp...

Cikoriablad - helt olika parksallatsbladen!

Riktigt fina blommor i mitt tycke...

"Cikorian är lätt att känna igen på sin spärrgreniga stjälk med stora korgar som har ljusblå blommor" enligt "den virituella floran"...Lätt och lätt - jag lyckades i allafall förväxla den med Parksallat! Cikoria (Cichorium intybus) också kallad vägvårda förekommer i förvildat tillstånd endast i södra Sverige. Odlad sedan urminnes tider både som sallat, naturmedicin och kaffesurrogat.  Cikoriasorter som odlas som sallat är bl.a frissé-, endive- och rossi-sallat.

Syrenhortensior och lindlusning...

Syrenhortensia - troligtvis "grandiflora"...

...och den andra sorten.

Lindlusning - före...

... och efter!

Lindblom som för övrigt doftar väldigt gott!

När jag passerade "mellan flyglarna" på Stadshuset i morse märkte jag till min förvåning att det fanns två olika sorters syrenhortensia där. Ganska olika i sina blomklasar - tyvärr kan jag inte sortnamnen men dom är fina båda två! För övrigt gick eftermiddagen i "lusningens" tecken.  Första gången jag fick order att lusa av lindar - i början av min parkarbetargärning i slutet av sjuttiotalet - trodde jag det handlade om någon slags skadedjursbekämpning. För att klarlägga eventuella missförstånd så visar jag en före och efter bild...

Stadshuset "mellan flyglarna" - the nice way...

Syrenbuddleja (Buddleja davidii)

Spretigt växtsätt kan man ju säga...

Fjärilsbuske är ju också en passande namn!

Syrenhortensia (Hydrangea paniculata)

Stora gräddvita blommor...

...finfina också vid en närmare granskning!

Här om dagen var jag och gjorde en uppsnyggning "mellan flyglarna" på Stadshuset. Både syrenbuddlejan och syrenhortensian visade sej från sin bästa sida. Syrenbuddleja  (Buddleja davidii) kallas också för fjärilsbuske, tyvärr är den ganska köldkänslig och klarar bara zon II eventuellt III. Här i Västerås brukar den dock "bryta om" då den fryser ner. Men den är absolut värd ett försök i ett "skyddat läge"! Syrenhortensian (Hydrangea paniculata) är en sensommar/höst blommare som dock är betydligt härdigare - zon I - IV.  Med sina stora gräddvita blommor är den i mitt tycke mer än odlingsvärd!