Vad kan väl vara finare så här runt midsommar än dikeskanter fullt med blommande lupiner!? Ändå har jag en ambivalent(!) inställning till dessa dikeskanternas glädjespridare. Förvildad med en ohämmad aggressiv spridning så har den nästan fått ogrässtatus. Minns att jag provade att fröså lupiner vid vårt torp i Kultebo, Hälsingland i slutet av 60-talet, på den tiden då lupinernas utbredning inte var så stor. Tror det gick ganska bra med den sådden har jag kunnat konstatera så här 45 år senare! Och vad vore väl midsommar utan en stor bukett lupiner på trappen...
 |
| Lupiner är definitivt en glädjespridare... |
 |
| ...glöm det där med ambivalent (läs kluven) inställning... |
 |
| ... för egentligen är jag helt såld på dessa lupiner! |
 |
| Till och med bladen med sina daggdroppar har sitt skönhetsvärde... |
 |
| ...och vad går egentligen upp mot en blå solnedgång... |
Här uppe i norr ser man inte så ofta vildväxande lupiner utan de flesta odlas i trädgårdar och ev. har några 'smitit' ut i dikeskanten.
SvaraRaderaDet är en riktigt ögonfröjd då man kommer söderut och ser stora fält av Lupiner i olika färger. Enormt vackert!
Fina bilder!
Ha det bäst!
Jag håller med dig, lupinerna breder ut sig rejält även här i de skånska dikesrenarna, jag tror att de senaste åren har skett en markant förökning.
SvaraRaderaJag tycker det är fantastiskt med lupiner. Jag växte upp vid en gammal järnväg (läs gammal giftiga slipers fulla av kreosot) och där i sandjorden ville gärna lupinerna växa. Såklart vi plockade dem men det var svårt att fläta in dem i kransen för de spretar ordentligt..
Så i förrgår såg jag så en liten, liten lupinplanta i vårt land, som en skänk från ovan. Men vågar man spara den?